Så trött

Sist jag skrev vägde jag 97 med kläder och mat i magen. Igår vägde jag 93,3 i bikini och med mat i magen. Så har gått ner runt 6kg totalt tror jag. Utan att egentligen tänka på det eller vad man ska säga. Förutom med sötsuget så har det inte vart någon direkt kamp. Jag hoppas det fortsätter såhär smidigt. Nu är det mindre än ett år kvar till bröllis. Vill bli klar till runt jul iaf, så mycket som möjligt.. Det går ju att sy in lite iaf.

Länge länge

Bloggen har varit väldigt bortglömd. Inte för att det gör något.

Det går ganska bra med livet nu. Jag har fått en visstidsanställning till årsskiftet och kunnat köpa ett gymkort. Min rutin att promenera en halvtimme på morgonen har hållit i sig ganska bra, förutom förra veckan då jag var dötrött, men då tränade jag på eftermiddagarna istället. Promenaderna går utan problem nu, jag behöver inte tvinga mig att gå ut och har jag inte gått en promenad på morgonen kryper det i kroppen på eftermiddagen. Det känns härligt, äntligen något slags driv! Jag har haft gymkort i en vecka nu och jag har nog vart på gymmet varje dag tror jag. Har styrketränat två gånger, simmat en gång och konditionstränat resten. Enligt vågen på gymmet ligger jag någonstans mellan 95-96kg (svårt att avgöra med kläder och på eftermiddagen när jag har ätit under dagen så har dragit bort lite, var runt 97kg då). Oavsett är det en nedgång, sist jag vägde mig här hemma låg jag väl på ca 99 tror jag. Very happy.

På veckodagarna äter jag sallad till lunch, typ varje dag. Köper strimlad kalkon eller kyckling och kastar ner lite isbergssallad, gurka, tomat och majs ibland i en påse så har jag till hela veckan. Skitbra är det! Till frukost och mellanmål, kvarg eller keso. Eftermiddagarna är fortfarande svårt, vi är dåliga på att komma ihåg att ta fram saker från frysen och då blir det ofta något man bara snabbt kastar ihop. Så det håller jag på att kämpa med. Helgerna är inte heller så bra, det blir ofta någon onyttighet då. Jag går inte helt strikt så lite är ingen fara men känner att det väldigt lätt har blivit lite mer än vad som är okej. Man äter något och nästa dag har man glömt det och tänker att jag kan ju unna mig en fika (utan att tänka på att man unnade sig en fika igår, hrm hrm) typ. Dessutom försöker jag verkligen vänja mig av vid lightläsk (all läsk helt enkelt) men det går upp och ner med det där, vetefan. Jag tar ett myrsteg i taget, just nu är jag glad att jag börjar få rutin på promenader och träning så så får det vara ett tag, en sak i taget hela tiden.

Nu ska jag kasta ihop veckans sallad innan jag ska åka, ska alltid vara ute i sista sekunden verkar det som.

Nervig.

Idag är jag nervös. Har lyckats boka in två anställningsintervjuer på samma dag. Inte för att jag fick välja dag men ändå. Puuh! Jag brukar vara helt slut efter en intervju och nu har jag den "viktigaste" som andra. Den första är till ett tillfälligt arbete till slutet av året, de har gjort en tjänst av det som jag praktiserar som (vi är flera praktikanter så måste "tävla" med de andra) och självklart hade det varit jättekul att få lön för det, jag trivs ju himla bra. Men den andra intervjun gäller en bättre tjänst rent karriärmässigt, de har flera platser så det kan antingen bli en provanställning eller ett vikariat. Även om det blir ett vik är det ju ett högre steg i karriärstrappan. Särskilt om jag hinner gå den interna utbildningen.. Så jag sitter lite i kläm just nu, men det ska nog lösa sig. Det svåra är att jag kommer få reda på det första jobbet först, och tackar jag då ja.. då kommer det inte se så bra ut om jag "säger upp mig" efter ett par veckor om jag får det andra. Vill ju inte sumpa några chanser men.. jag kan nog inte tacka nej till en provanställning. Det är ju dit jag vill komma liksom. Jag tror säkert chefen skulle ha full förståelse så sett, men det är ändå ingen trevlig sits att vara i. Det löser sig.

Skulle jag få ett jobb tror jag det skulle bli lättare att gå ner i vikt också, när den stressen försvinner. Det är tufft att leva utan inkomst. Jag förstår faktiskt den bilden som finns av överviktiga som outbildade eller arbetslösa (sen håller jag inte med om den så sett) men det är en riktigt stressfull situation så inte konstigt att man lägger på sig eller inte kan gå ner. När kroppen är i stress samlar den ju alla resurser den kan eftersom läget snart kan bli "farligt" (grottmänniskotänk). Läste för ett tag sedan om en som hade tappat vikt med hjälp av meditation (och annan kost/motion såklart) och tänkte i förbifarten att det var bullshit, men nu tror jag faktiskt att det kan hjälpa. Bli av med den negativa stressen människor, inte bra för hjärta och själ!

Nu ska jag ladda mig med kolhydrater. Alltså mackor. Grova med skinka så är inte så farligt iallafall. Vill egentligen äta samma som jag brukar, men jag får inte i mig sånt när jag är nervös. Kvarg, finncrisp och kanske en frukt. Det blir illamående på det. Skulle egentligen behöva äta mer idag men tror inte det går. Usch vad nervös jag är.

Lycka till mig själv och klapp på ryggen, det kommer gå bra!

Stress, panik och ångest

Känner mig fruktansvärt stressad, med ångest. Det bränner i magen som det har gjort innan jag har fått magkatarr tidigare. Vet inte om jag ska ta omeprazol i förberedande syfte? Onödigt om det inte slår ut men skönt ifall att. Vi får se. Stressen grundar sig att jag har fått två anställningsintervjuer. Skitkul om det inte vore för att de är på samma tid, samma dag. En i Halmstad och en i Laholm. Halmstad skulle jag kanske kunna ändra men Laholm finns inte en chans (gruppinfo och snabbintervjuer där).Så nu hoppas jag att det går att lösa på något vis. Det i Laholm har jag ganska liten chans att få men det finns många möjligheter att få en riktigt bra karriär där, om jag skulle få en provanställning till en fast tjänst. Finns också möjlighet att få vikariat. Till det i Halmstad har jag ganska stor chans att få, men det är ett enklare jobb som bara varar till slutet av året. Dock kommer jag in som anställd och har större chans att få något annat jobb där sen. Chansa till det jobbet med liten chans och inte få något? Eller så får jag det och är skitglad. Eller safea och ta Halmstad, men om jag inte skulle få det har jag sumpat båda. Ska prata med min handledare på praktiken sen, och se om jag ska prata med chefen eller med HRpersonen. Hoppas det går att ändra på något vis. Fan alltså. Den här stressen hjälper ju inte till i viktnedgången.

Har förresten blivit lite socker det senaste, men stod iaf emot en fika igår. Nöjd nöjd. Plus att jag gick till träningen, det trodde jag aldrig. Var verkligen helt slutkörd efter praktiken. Jag är bra, klapp klapp på axeln.

Energilös

Att vara arbetslös drar mer energi än jag vart med om innan. Det är nog det värsta jag har gjort, kanske att hemtjänstjobbet skulle kunna knapra sig förbi men det ligger väldigt nära iallafall. Trivs som sjutton på min praktik, men att inte ha någon inkomst eller ett jobb som ger mening med att gå upp på morgonen, det är tufft. Jag är utmattad av att söka jobb, trött på att ständigt ha telefonen i handen för att vänta på om det ringer, matt av att det faktiskt aldrig ringer. Det är det mest självförtroendeknäckande jag har vart med om. Varför kastas mitt CV bort hela tiden? Vad skriver jag som inte duger? Är det jag som inte duger? Jag vet att jag är grym när jag jobbar, men det är så svårt att förmedla i ett papper. Jag orkar snart inte mer. Jag har ingen energi till någonting, på morgonen är jag helt död och bara tanken på att träna plågar mig. På eftermiddagarna har jag så ont i huvudet och mår dåligt att det känns som att jag förstör kroppen om jag skulle träna. Jag vet att det inte är någon fara med det men just nu är det svårt att komma till den punkten. Jag ser till så att jag får min vardagsmotion och jag äter bra, men mer än så är det inte just nu. Det måste bli mer snart, tiden rinner iväg så fort och snart ska jag stå där i klänning. Jag måste lägga på MYCKET mer träning. Det får nog ske pö om pö nu, jag börjar mer att satsa hårt på maten och bli van med det. Sen lägga på träning efter hand. Jag och min sambo kom överens att träna tillsammans på lördagförmiddagar iallafall, kul! En dag i veckan är bättre än inget.

Det kommer bli tufft..

..att gå ner så mycket på så "kort" tid. Har ju försök så många gånger innan, varför skulle det skilja sig nu? Antagligen för att jag har ett bestämt mål, jag "kan" inte ge upp. Samtidigt skulle jag väl kunna tänka att det inte spelar någon roll, men jag vill inte titta tillbaka på våra bröllopskort och tänka att Där mådde jag inte bra. Jag vill vara stark, hälsosam och välmående när vi "startar ett liv tillsammans". Haha fjantigt, men det är lite så mina tankar går faktiskt. Även om det kanske inte är aktuellt börjar det ändå närma sig med att skaffa barn, och då vill jag ha en kropp som klarar graviditeten utan problem. En kropp som orkar. Min kropp skulle aldrig orka bära ett barn nu, jag är liksom för tung för mig själv. Skulle man smacka på med ytterligare 10-30kg (troligtvis 30kg om jag känner min kropp rätt) skulle jag få ligga i soffan hela graviditeten. Trots att jag är en soffliggare vanligtvis skulle jag inte vilja det. Jag tänker som så att jag behöver gå ner mina 30 kg för att kunna gå upp dem igen, men när jag väl gått ner dom kommer jag inte vilja gå upp. Så förhoppningsvis kommer jag vara noggrann med vad jag äter då. Det är en galet tuff utmaning att gå ner 30kg. Om det är någon som läser detta, låt inte övervikten smyga på er! Det är sååå lätt att hamna i den fällan och sen är det sjukt svårt att gå ner det. Kroppen vill inte släppa sin fettreserv (korkat, kroppjävel). Det ska gå, det ska gå, det ska gå. Jag KOMMER klara detta. JAG. Pepp pepp pepp.

Eländiga påsk

Påskätandet eskalerade ganska fort måste jag erkänna. Det blev godis till tusen och vi åt ute ett par gånger. Usch. Men ja, det är ju bara jag som tar de besluten. Om jag hade gått ner något kilo innan har jag definitivt gått upp det igen. Jag har inte vågat väga mig, blir ju så ledsen av det. Igår och idag har jag ätit okej, förutom korv med bröd igår. Men det är okej ändå förutom att jag måste lära mig att hälften är nog. Åt två korv med bröd,  det hade gott räckt med en. Det är min utmaning nu, att lära mig äta begränsat. Det gör jag vid lunch o mellanmål, men middagarna spårar gärna ur och så äter jag "som vanligt". Jag har aldrig ätit kopiösa mängder så tror inte det är något problem så men jag vill ju gå ner någorlunda fort och då måste jag lära mig att minska på måltiderna. Små men många måltider.  En ungefärlig dag ser ut såhär: Startar dagen kl 7 med lättkvarg smaksatt med lite funlight. 1,5 timmar senare äter jag två finncrisp med en skiva ost. Oftast har jag något mer till, idag åt jag nötter men kan vara en frukt eller lite lättyoughurt. Lunch omkring 12-13, en sallad eller som idag kyckling o lite smaksatt lättcremefraiche med majs. Fika vid tre,  keso och grönt äpple. Sen middag vid 17-18tiden och det varierar mycket, senaste tiden har kolhydraterna dominerat (vilket jag också försöker ändra på). Jag skulle säga att det är helt okej för en dag? Bara middagarna som jag behöver tänka på.